Tänk hur snabbt ens vardag kan svängas om. Från lycka till sorg. Idag tänker nog de flesta av oss på alla offer i Norge som dött. Så många unga och oskyldiga människor dog på grund av en människa. Det är skrämmande.
Man märkte ganska snabbt att något hade hänt och när jag gick in på aftonbladet hemsida så bröt jag ihop. Tårarna rann. Det kändes bara så rått och brutalt. Varför?? Varför måste de i bombdådet dö? Varför alla unga på lägret i Utöya? Varför? Man ställer verkligen både sin tro på något högre och tillvaron mot väggen.
Visst dör det människor varje dag i krig och folkmord, men när det händer av sånt hat och förakt som i Norge så faller ens lilla trygga värld ihop. Man känner sig inte trygg eller säker. Man vill krypa ihop och gömma sig. Man tänker tankten - det kunde ha varit jag. Det kunde ha hänt på Åland.
Jag tänker skänka en tanke till alla skadade och offer. Hoppas jag även du gör. Vi kan inte så mycket göra förutom att visa att vi tänker dem och deras familjer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar